Jag och boysen i mitt liv

Nu när allt började kännas bättre och det kändes verkligen som att R och jag skulle kunna komma överens, för barnens skull, så fuckar han till det SOM VANLIGT! Först tog han barnen ifrån mig, han drog mig till familjerätten och dom pissa mig rakt i ansiktet och sa att jag inte kan göra något åt saken eftersom han tänker vara pappaledig. Fine! Tänkte jag, det är bara några månader ändå. Sen kan jag berätta att när vi gjorde upp med barnen och barnbidrag osv så sa vi (så fick jag ha det när jag hade barnen under min mammaledighet) att den som är föräldraledig får såklart båda barnbidragen och den personen ska också betala dagisavgiften, det var dealen. Men NU när HAN ska vara pappaledig, då ska han ha båda barnbidragen OCH JAG SKA BETALA UNDERHÅLL. Fast jag mer än gärna vill ha barnen varannan vecka!!! Jag blir så arg och ledsen, för han vet också att jag inte har kommit igång och börjat jobba fullt, så jag får inte ens någon lön.

Och igår när jag var där och hälsa på innan vi skulle på utvecklingsamtal på Maximilians dagis så säger han att han ska ta en sista-minuten i december och jag undra såklart hur han har råd med det när han är pappaledig(?) då säger han att pengar rullar alltid in till honom... + att jag betalar halva hyran fast jag inte bor där och fast han har en inneboende. Sen har han mage och klaga till min mamma att han inte har några pengar och det är därför han vill att jag ska betala underhåll, men han kan shoppa kläder, åka iväg med kompisar, supa och dra på en sista-minuten?? Det är ju MINA pengar som går till allt det!

Imorse var jag så förbannad så jag tänkte 1000 hemska tankar, men sen kände jag bara att jag måste ha mina barn nära mig nu, så jag åkte och hämta M på dagis, Vincent kan jag ju inte ta eftersom han är med R och han är den sista personen som jag vill se nu.. Men jag har i alla fall hos mig nu, vi får se om jag måste jobba imorgon annars så har vi en heldag tillsammans också <3

Vet fortfarande inte vad jag ska göra eller ta vägen, jag måste få ett ordentligt jobb, jag måste skaffa en lägenhet, helst av allt så skulle jag vilja bo någon annanstans än i den där jävla hålan. Jag vill bara få det där 'radhuset' sålt så jag kan skaffa ett riktigt hem till mig och barnen.. Allt känns bara skit nu.