Imorgon ska min lilla kille bli en stor kille och börja på dagis! Helt sjukt! Vart tog tiden vägen liksom?
Och med det vill jag säga att jag säkerligen kommer att bli sjuk..nu när jag ska hänga med 15 snoriga kids resten av veckan!
Nu är det natti natti för febern har hälsat på..ciao
Det har verkligen lönat sig att jobba och visa framfötterna!
Idag kallade chefen in mig till sitt kontor.. Först såg han allvarlig ut, men sen sken han upp och berättade att dom är jättenöjda med mig och mitt arbete och att jag väldigt omtyckt och populär bland mina fina kollegor, aaw sötisar <3
Och med allt det ville han bara fråga om jag var intresserad av en anställning hos dom(?). Eftersom jag har en fastanställning hos Proffice och har haft det dom 5 senaste åren så kände jag inte riktigt om jag ville "ge upp" en fastanställning för en "osäker"anställning, med tanke på att jag är ensamstående med två barn. Men då mena han att jag skulle få en fastanställning hos dom också på Cepheid och då blev jag glad! :)
Jag har verkligen hoppats på att jag ska få det och jag trivs så bra där. Så nu är jag väldigt glad och det känns skönt att jag kan trygga min och pojkarnas framtid litegranna.
Och efter chefens thailandsresa så ska vi prata lön innan jag skiver på något, spännande! ;)
Medans jag diskar, mormor och Vincent vilar, så får Maximilian måla lite :)
Här ligger jag vaken mitt i natten, som vanligt.. Det är sånna här stunder som jag saknar att jag inte har C brevid mig. Någon att kunna krypa tätt intill och bara få kunna känna tryggheten. Men nu ligger jag istället och lyssnar på dom viktigaste andetagen i mitt liv + min snarkandes mamma..och det är ju inte heller heltfel :-D
Läkaren hade verkligen rätt om att jag bara kommer att känna "smärta" (det var mer som att man hade fått mjölkstockning eller som att brösten var fyllda med bröstmjölk och man ville bara amma järnet), för igår på förmiddagen så släppte NÄSTAN allt. Jag är ju fortfarande stel som en pinne, men jag har inte behövt ta en endaste värktablett och jag har kunnat ta hand om min febriga Maximilian, diskat, tvätta håret utan problem, plockat lite och varit o handlat. Jag var yrslig hela dagen igår och kände mig svag, men det gick! Så jag får ta det lite lungt på jobbet i veckan, ska ju fortfarande inte lyfta något.
Vincent var så söt igår också när han kom hem :) sprang rakt in och skrek "Mack" och letade efter storebrorsan <3 sen visa han mig att han hade kört traktor och hur man rattade och hur det lät, salivet flög över hela vardagsrummet så jag hoppas att jag inte också blir förkyld..men det är kärlek det! Sen var han mest sur på mig resten av kvällen för att jag inte kunde bära runt på honom när han villle, lilla älsklingen. Och tänk, om en vecka börjar han på dagis! Helt galet, men han kommer tycka att det är skitkul för han är verkligen en dagis-unge :)
Nej om man skulle försöka somna om då..tur att man jobbar kväll och att mami är här så jag kan få lite sovmorgon i alla fall :) natti!
Min kropp skriker "NEEEJ!" men vad fan ska man göra, jag måste ju försöka leva som vanligt och ta hand om kiddo. Maximilian har haft feber och är jätteförkyld, hela helgen.. Och då är han en väldigt VÄLDIGT kinkig Max, urk. Jag är hög på morfin för det mesta, för annars skulle jag inte palla. Det där med att "ta det lungt och inte lyfta den närmaste veckan" det såg jag redan i fredags att det var kört.. Och igår när jag låg på soffan och blunda (för det måste jag göra typ var 15:e minut, annars svimmar jag) så kommer han fram och ger mig världens knytnäve rakt på mitt stackars onda högra bröst. Och jag skojar inte, jag trodde att jag skulle dö. Eller som här på morgonen när han vakna supertidigt efter att ha legat och bökat hela natten så ska jag försöka ta mig upp ur sängen och han sliter tag i min arm och drar. Jag kände nästan hur alla stygnen drogs upp och hur blodet börja rinna och implantatet låg istället på min mage. Också en nära-döden-upplevelse, haha!
Min andra lilla sjukling kommer hem idag också, han har tydligen haft 39 graders feber och är jätteförkyld han med...kul.
Vi får väl se om jag kan jobba imorgon, för måste jag fortsätta trycka i mig morfin så tvivlar jag ens på att dom vill ha mig där!
Nu är jag hemma igen <3 Har sovit mest hela dagen och försökt gosa med mina älsklingar.
Just nu är Sara här och myser och hjälper mig med Maximilian. Vincent fick följa med hem till mormor tills på söndag :)
Nu ska vi kolla tv, äta godis och fredagsmysa lite!
Hemma hos C nu. Har tagit alvedon och morfin tabletter, försöker röra på mig så mycket som möjligt, men man känner sig som en fånge i sin egen kropp!
Och imorgon åker jag hem..hoppas hoppas HOPPAS att mina små hjärtegull är snälla mot mig, annars kommer jag nog att dö. Skojar inte, haha!
Mycket har hänt sen jag skrev här sist.. Jag har börjat jobba på det där nya jobbet och hunnit göra det i 3mån nu. Jag har verkligen gjort bra ifrån mig och jag trivs med mina nya arbetskamrater, dom är bäst!
Sen har jag och barnen flyttat till en lägenhet i Rosenlund. Känns jättebra och äntligen får vi vara tillsammans igen <3 så mycket som jag har gråtit, hatat och varit deprimerad så är jag lycklig igen!
Och igår kom dagen som jag väntat på sen den dagen Maximilian kom. Då sa jag att när jag fyller 25år så ska jag ge mig själv ett par bröst i födelsedagspresent. Och nu ligger jag här på Proforma Clinic. Allt har gått jättebra och jag är verkligen nöjd! Nu slipper jag dom där vadderade bh:arna och att det känns jobbigt att sätta på sig en tröja. Känns som att man har två stora tegelstenar på bröstet just nu och världens tröningsvärk. Men jag har varit duktig med bröstgympan så det känns mkt bättre än igår :)
Ligger här i samma rum med en jättetrevlig tjej som heter Therese. Vi har skämtat med varann när det har gjort som ondast för att tänka på annat och pushat varandra när man ska ta sig upp ur sängen, för det är numera ett projekt kan jag tala om för er! :p men vi klucka verkligen direkt och jag är glad att just vi fick dela rum.
Ni får ha det så bra så uppdaterar jag snart igen! Puuuss
