Jag och boysen i mitt liv

Här ligger jag vaken mitt i natten, som vanligt.. Det är sånna här stunder som jag saknar att jag inte har C brevid mig. Någon att kunna krypa tätt intill och bara få kunna känna tryggheten. Men nu ligger jag istället och lyssnar på dom viktigaste andetagen i mitt liv + min snarkandes mamma..och det är ju inte heller heltfel :-D

Läkaren hade verkligen rätt om att jag bara kommer att känna "smärta" (det var mer som att man hade fått mjölkstockning eller som att brösten var fyllda med bröstmjölk och man ville bara amma järnet), för igår på förmiddagen så släppte NÄSTAN allt. Jag är ju fortfarande stel som en pinne, men jag har inte behövt ta en endaste värktablett och jag har kunnat ta hand om min febriga Maximilian, diskat, tvätta håret utan problem, plockat lite och varit o handlat. Jag var yrslig hela dagen igår och kände mig svag, men det gick! Så jag får ta det lite lungt på jobbet i veckan, ska ju fortfarande inte lyfta något.
Vincent var så söt igår också när han kom hem :) sprang rakt in och skrek "Mack" och letade efter storebrorsan <3 sen visa han mig att han hade kört traktor och hur man rattade och hur det lät, salivet flög över hela vardagsrummet så jag hoppas att jag inte också blir förkyld..men det är kärlek det! Sen var han mest sur på mig resten av kvällen för att jag inte kunde bära runt på honom när han villle, lilla älsklingen. Och tänk, om en vecka börjar han på dagis! Helt galet, men han kommer tycka att det är skitkul för han är verkligen en dagis-unge :)

Nej om man skulle försöka somna om då..tur att man jobbar kväll och att mami är här så jag kan få lite sovmorgon i alla fall :) natti!