Jag tror helt ärligt att ett tåg har kört över mig!
0kommentarer
Min kropp skriker "NEEEJ!" men vad fan ska man göra, jag måste ju försöka leva som vanligt och ta hand om kiddo. Maximilian har haft feber och är jätteförkyld, hela helgen.. Och då är han en väldigt VÄLDIGT kinkig Max, urk. Jag är hög på morfin för det mesta, för annars skulle jag inte palla. Det där med att "ta det lungt och inte lyfta den närmaste veckan" det såg jag redan i fredags att det var kört.. Och igår när jag låg på soffan och blunda (för det måste jag göra typ var 15:e minut, annars svimmar jag) så kommer han fram och ger mig världens knytnäve rakt på mitt stackars onda högra bröst. Och jag skojar inte, jag trodde att jag skulle dö. Eller som här på morgonen när han vakna supertidigt efter att ha legat och bökat hela natten så ska jag försöka ta mig upp ur sängen och han sliter tag i min arm och drar. Jag kände nästan hur alla stygnen drogs upp och hur blodet börja rinna och implantatet låg istället på min mage. Också en nära-döden-upplevelse, haha!
Min andra lilla sjukling kommer hem idag också, han har tydligen haft 39 graders feber och är jätteförkyld han med...kul.
Vi får väl se om jag kan jobba imorgon, för måste jag fortsätta trycka i mig morfin så tvivlar jag ens på att dom vill ha mig där!
Kommentera